”Jag önskar mig ett barn med Downs syndrom. En liten pojke eller flicka med knubbiga små fingrar, sneda pliriga ögon, spikrakt hår och stor rund tunga som vill slicka på allt”. – Ja, vad ska man säga? Anna Ekelunds artikel i aftonbladet i dag gjorde mig en smula provocerad och faktiskt lite ledsen. Jag förstår vad hon vill åt och jag håller med om att fosterdiagnostiken gått för långt, men guuuud vad klumpigt hon formulerar sig. Hoppas verkligen att kämpande föräldrar till barn med downs syndrom inte tar illa vid sig.
Godisbyxan 